Settresan 2019

Standard

Fick åter chansen att ta mig ner till Stockholm med några kollegor från Sundsvalls kommun för att besöka Sett, ett av de ställen som jag tidigare sagt att jag själv skulle föreläsa på inom kort. Det blev inte i år heller och i år har jag knappt föreläst något, men varje gång man går på sett, mittlärande m.m så blir man alltid sugen på att berätta lite om det man själv gjort eller gör som man tänker kan inspirerar andra. Men mer om det en annan gång.

 

Vad tar jag med mig?

Att vi som jag sagt tidigare har kommit ikapp, eller så händer det inte så mycket nytt numera utan det har satt sig lite? Många föreläsningen är bra, men inga aha-upplevelser som det tidigare kunnat var. Vilket man kan se som både positivt och negativt. Något jag tar med mig är de underbara samtal jag hade med olika personer både på mässan och sedan på hotellet eller vid middagsbordet. Det är något jag vill göra oftare, men hur jag ska lösa det får jag fundera på. Extra tack till kollegorna som var med mig och Daniel Barker som alltid bjuder på många intressanta tankar och ställer utmanande frågor som man får fundera på.

 

Föreläsningar

Jag inledde med en föreläsning om Micro:bit, något jag testat med årskurs fem och sex själv. Det jag tar med mig är hur viktigt det är att börja simpelt, för att bygga på grunderna. Det jag funderar på är vad ska det ge, vad ska eleverna göra för att det ska vara meningsfullt lärande och inte bara en kul happening? Jag tänker också att om man inte har tillgång till så många micro:bits eller inga alls kan man köra den digitala versionen och göra mycket bara där också.

 

Sedan tog jag mig vidare till “Ny tid. Nytt rum” en föreläsning om Skapaskolan som testat sig fram och byggt sin skola som de verkligen vill ha det, de pratar om  LärStudio istället för klassrum med tvålärarsystem och ca 50 elever. Om att utforma miljön utifrån det syfte man har. Visst kan man göra förändringar i de rum man ska lära och jag gillar möjligheterna osv men arbetar man i den gamla skolan med enorma betongväggar så är det svårt att se möjligheterna, men man får nog utveckla det stegvis! Jag gör delar av det som de har som syfte men långt ifrån fullt ut och jag trivs ganska bra med kombinationen.

 

Sedan var det dags för Diaz och Lundin, en föreläsning som jag märkte att de vill och behöver mera tid för, så mycket intressant och spännande som vanligt. Eftersom att vi på vår skola arbetat med olika tankar kring NPF på skolan på konferenstid var detta en viktig föreläsning för mig. För mig blir det ett bevis på att jag tänker rätt när jag menar att det digitala många gånger kan underlätta och göra det ännu bättre bara man gör det på rätt sätt. En härlig bekräftelse och jag tar med mig de tre punkterna från det man hann med att presentera. Tack tack!.

 

Avslutade med Micke Gunnarsson som alltid är intressant att lyssna på, finns ju något viktigt i det tänkande även man inte alltid behöver hålla med till 100%.

 

Sedan var det dags att lägga sig på hotellrummet och vila huvudet ett tag innan lite middag! Alltid trevligt att sitta ner och samtala om skolan som en trevlig tillställning med god mat och dryck.

 

Dags för dag två.

 

Jag startar med Micke Hermanssons nya föreläsning. Känns lite konstlat, men säger bra saker. Han lyfter det som jag alltid pratar om när man är på t,ex Sett att de med bra presentationer känns proffsiga och de vet hur man fångar sina lyssnare, precis som vi måste göra i klassrummet. För jag handlar det om att vara ärlig, förberedd och göra det med positiv energi!  

 

Sedan valde jag att gå på Maria Wiman som jag även lyssnade på förra året och lyckades få med mig henne till mittlärande i år så mina andra kollegor också fick chansen att lyssna. Men varför gå på det igen? Jag tänkte att det kunde komma något mera spännande med tanke på boksläppet. Några nya saker är det ju, men också skönt att höra det två gånger när det är saker man gillar för att man hittar nya saker i det och bekräftar att man kanske gör bra saker trots att man ibland tvivlar på det. När det gäller värdeskapande tänker jag att det är något jag önskar jag gjorde mera även om jag gör lite (trots att jag nu lyssnar på en podcast som säger att det tydligen är bättre att inte göra det). Men när hon tar sagaberättelser så har ju jag skapat ett barnboksprojekt där vi läser för förskoleklass, eller att de får läsa elevernas barnböcker innan de ger sig på att skapa kapitelböcker som publiceras som e-böcker (ala årstaskolan). Även att skapa matematikproblem till andra elever både yngre och lika gamla (Matte United) osv. De gör en tidining (Lucksta nytt) där eleverna t,ex intervjuat Charlotte Kalla, men även lokala företag med egna frågor och tankar m.m

Det ger energi och gör att jag tänker till, framförallt på hur kan jag göra det ännu bättre, inte ännu mera.

 

Tänkte avsluta med Körling men tyvärr var hon sjuk. Så det blev Maria Glawe, även om det är gymnasiet så får man tänka hur kan jag göra detta om jag arbetar i årskurserna F-6 eler 4-6 som det ser ut som jag blir kvar i. För mig tänker jag tematiska arbeten och att våga arbeta tillsammans och låta det synkas ihop i verksamheten för att ta kliv framåt för eleverna.

Om jag är rätt ute vet jag inte, men så kan jag tänka i min verksamhet.

 

Nu delade tankar på vägen hem, jag önskade jag fick sitta ner och samtala mera med andra lärare! Men så säger jag varje år, men tar jag initiativet till det själv? Nja hoppas att någon annan ska göra det, men vem är den där andra?

 

Jag jobbar vidare och funderar på hur jag själv ska utvecklas så att eleverna kan utvecklas ännu mera i klassrummen jag befinner mig i!

En sak jag är säker på att om  jag får skriva eller prata om det kommer tankarna igång och det blir bättre, så frågan är hur jag ska lösa det? Hur kommer jag iväg och berättar om det för andra och hur hittar jag möjligheterna att sitta ner och prata om det med andra intressanta lärare?

 

Jimmie Nordberg lärare från lilla Lucksta som vill vara en del av det stora och nu funderar på var man ska ta vägen på väg hem till just Lucksta.

 

Hoppas vi hörs och ses på twitter/Facebook/Instagram/Hangout/Skype/mail , eller i något klassrum, föreläsningssal, mässan!

 

Kör hårt!

Annonser

Storyfication

Standard

Vill man veta mera om storyfication är det Alviksskolan i Luleå och Katarina Eriksson man ska ta del av. Vi har också arbetar med det och jag lovade att berätta mera om det hur vi tänkt. Det publicerar här och på FB i gruppen storyfication

Lucksta skola har varit och nosat på storyfication efter att jag arbetat med Katarina i ett annat projekt. Jag gillade idéen och fortsatte att fundera på hur jag skulle kunna förmedla detta vidare till min skola.

 

Min skola är en f-6 skola med ca 150 elever. Skolan har alltid varit känd för att jobba tematiskt och det hade vi nya lärare på årskurs 4-6 mycket svårare att få till än f-3 lärarna. Vad det beror på låter jag vara osagt men detta kände jag kunde bli ingången till ett tematiskt arbete även för årskurs 4-6.

 

Jag var då ansvarig för årskurs 5 i Svenska, matematik och NO, jag fick med mig mentorn i årskurs 6 där jag hade matematiken och han har alla SO ämnen i årskurs 4-6, vilket gjorde att vi kunde komplettera varandra på ett bra sätt.

 

Vad var på gång nu då?

Det hade ju varit Sommar-OS och det tänkte vi spinna vidare på!

Därför blev det OSiLucksta2028!

 

Vi gjorde en lightversion för att vi behövde en mjukstart!

 

Vi startade upp genom att klä upp oss i kavaj, slips osv och berättade att vi varit på ett mötet med IOK och att vi fått chansen att kunna bli staden som kan få ha OS 2028. Några var skeptiska men vi menade ju allvar.

 

Sedan arbetade vi vidare med var kunde vi bygga alla arenor (geografi och kartkunskap) även matematik med hur stor blir arenorna osv.

 

Sedan en presentation av Lucksta och var idrotterna skulle vara via film både på svenska och engelska för den internationella publiken osv.

 

Ett roligt avsnitt var att göra en maskot som alltid finns med och de skapades först på papper och vi fick rösta fram en vinnare demokratisk och sedan fick de göra sin med Papier-maché och den står fortfarande kvar i klassrummet. Slutligen gjordes den i en 3D-printer.

 

Det roligaste momentet är dock ca ett år efter att vi startade projektet och vi skulle bygga vidare på projekt nr 2 som var mer storyfication inriktat och eleverna sitter och tittar på lilla aktuellt och där berättar de Los Angeles fått OS 2028, och en elev reser sig upp och säger, “Ni har lurat oss, OS ska inte alls vara i Lucksta”. Då har det varit viktigt på riktigt.

 

Eftersom att vi är en grönflagg skola så skulle det hänga med i temat året efter, så där föddes min idé att när OS är slut brukar ju t,ex OS-byn osv bara dö ut. Så där måste vi vara hållbar och därför skapade vi Kvarteret Marmen (Marmen är sjön bredvid skolan) där man byggde lägenheter i OS-byn som man kunde flytta in i.

Det får ni läsa mera om vid ett senare tillfälle.

 

Tyvärr har OS projektet försvunnit i samband med att webbstjärnan inte har sin tjänst länge och jag lyckades inte spara projektet på något bra sätt, tyvärr.

 

internetdagarna de pedagogiska spåret

Standard

 

Det handlade i grunden om skolans digitalisering och med det är vad ska använda för möjligheter och hur vi ska få alla att uppnå en digital kompetens som jag anser snart borde bara tillhöra allmänbildningen och därför bara vara kompetens idag.

 

För ca 30 år sedan kom det in en dator i skolan “Compis” trots det säger vi att vi ska börja digitalisera idag! Det går alltså inte fort det handlar om att vi inte varit riktigt med?

 

För att visa på vad vi t,ex ska använda datorer till kan det vara att göra hundra tärningskast och ta reda på hur stor chans det är att få en sexa och sedan låta en dator göra det.

För vi ska göra det som gynnar oss, för så har det alltid varit annars hade vi inte skapat bilen t,ex.

 

Allt vi gör digitalt kommer att gynna oss för vi lär oss mera, även om det kommer att fungera annorlunda i framtiden, så är det ju med allt men när det gäller det digitala har vi ibland svårt att se det är något jag också tar med mig.

 

Därefter fick vi ta del av finska tankar och hur de tänkte när de skulle utforma den nya läroplanen där digital kompetens var en del av sju, även om det digitala kan komma in på fler ställen. Någon man tagit till sig och som jag också tänker på ofta nu när man fått nya elever är att vi inte kan ta för givet att de kan saker. De behöver stöd och hjälp med mycket som har med skrivande och allmän viktig kunskap som att sortera och söka m,m. Där har vi en viktig roll som inte tar det för givet och låter dem arbeta på egen hand utan stöd. Ibland tar vi för givet att de kan saker som de inte kan och det gör vi i alla ämnen och allt annat ibland också men viktigt att vi ger det stöd vi kan! Något att ta med sig och ta vidare.

 

Därefter blev det information kring den del man pratat om mest, programmering. Där man bygger allt på att misslyckas! Det låter konstigt men det handlar om att man måste testa och pröva hela tiden för att ta sig vidare. Det jämfördes även med fem djur som jag tänkte sammanfatta utan djur.

 

Man måste dela upp problemen i mindre delar, samarbeta och kanske ha olika roller för att se olika delar. Man återanvänder och delar med sig, för att slippa uppfinna hjulet igen, man har mycket diskussioner som sedan testat och det finns ofta flera olika lösningar som man kan arbeta med.

 

Det man i skolan ofta kallar fusk är något man i programmering kallar lärande av andra.

 

Efter lunchen fick vi veta mera om skolbarnen och internet, det man kan sammafatta det med är att pojkar tittar mycket på saker och tjejer socialiserar mera. Deras generation har alltid kunnat googla och det gör många tankar annorlunda.

 

Många använder mobilerna mest och de tycker själva att de inte får arbeta särskilt mycket med det i skolan, statistiken visar dock att ju äldre man blir desto mera får man använda det. Eleverna måste få träna på allt, som att skriva, använda enheterna men även hur man skriver och hur man beter sig. T,ex uttrycker eleverna att de pratat mycket om källkritik men inte gått ut och övat.

 

När det gäller källkritiken är det viktigt att reagera och lyft det, men det svåraste är alltid att vara källkritisk mot någonting man själv håller med om. För att kunna vara källkritisk måste man också kunna något om ämnet och det får man inte glömma bort!

 

Någon som blivit typiskt numera är att man inte litar på något längre, inte en de traditionella nyheterna är trovärdiga och då blir det också svårt. Något som är positivt är att de stora medierna numera samarbetar mot falska nyheter!

 

Sedan kommer man in på algoritmerna igen som styr vad vi får upp vid informationssökning osv. Något vi absolut måste berätta mera om och samtala om med eleverna. Därför blir hur man söker en mycket viktig del som vi måste berätta om i skolan.

 

Avslutningsvis i ett extremt rörigt blogginlägg som kan tas med en nypa salt, men viktigt för mig att skriva av mig och berätta för egen del är arbetet  är

 

att låta maskinerna göra det de är bra på så får människorna göra de vi är bra på.

 

Datorerna kan göra fantastiska saker som boka klipptid m.m men vi måste också vara medvetna om många andra saker.

 

Vi måste fundera på hur vi vill ha det idag när det inte ser ut som tidigare!

Lyft på blicken våga testa men var inte rädd för att backa! Fundera på vad vi vill och vad vi får ut av det! Det ska gynna oss och gör det det ska vi göra det, gör det inte det får vi fundera på varför och hur vi kan få till det.

 

Jag skulle vilja sitta ner och diskutera detta i flera timmar med människor från den egna skolan, andra pedagoger, rektorer, kommunen osv…

 

Nu laddar jag om!

Internetdagarna 2018 – keys

Standard

Två dagar med blandade tankar och blandade föreläsningar för egen del. Det mest var utmärkt men några saker tycker jag själv att man hamnade fel på, eller att det inte berör på det sättet. Det var dock bra för då fick man en paus och orkade ladda om.

Keynotetalarna var som vanligt fantastiska även om jag ibland känner att min engelska skulle behöva bli lite bättre då man inte hänger med på allt som sägs. Så det kanske ska stå på min lista i vad man behöver lära sig, även om det står mycket på den.

Vad jag tar med mig från dessa är att de har fantastiska presentationer och hur de är extremt tydligt och snyggt utan massa krångel, de är proffs!

Det började med minnesmästaren och där handlade det om fokus, hitta ledtrådar och repetera. Vad jag tar med mig är bildstödet, något som andra är väldigt duktiga på men jag har det som förbättringsområde så det ska jag arbeta vidare med. Jag är mer för det muntliga och skriftliga och det måste jag tänka på att eleverna inte alltid är.

Sedan handlade det om hur lätt det är att luras på nätet och hur det är oilka för män och kvinnor även på nätet, kanske för att det är just de som programmerar? VIktigt med förebilder för “du kan inte bli något om du inte kan se det” därför måste de kvinnliga förebilderna lyftas ännu mera!

Därefter var det dags att gå vidare i livet till 3.0. Där lyfte man att vi skapar och sedan lär vi oss och ändrar, t,ex bilen som var bra men man märkte sedan att man kunde förbättra med bilbälten, airbag och trafikljus m.m. Vi lär oss och utvecklar sakerna hela tiden, men vi får inte arbeta så när det gäller AI där måste vi veta mera.

Under dag två var det algoritmerna som hamnade i fokus från början, det finns saker som trendar på twitter som inte märks på facebook osv, vad beror det på? De har olika algoritmer, twitter trendar det som många skriver om, fb trendar det många gillar.

En trend på t,ex youtube är att allt blir extremare och extremare eftersom att algorimterna styr oss dit och det är någonting vi måste arbeta mycket med och lyfta. Man hade gjort testar att från jogging hamnade man vidare till maraton och sedan ultramaraton osv, vad tror vi händer med politik osv då? Extremt åt något håll. Det var samma sak om man sökte på vegetarisk mat så blev det snabb vegan osv. Det är svårt att bryta mönstret och vi hamnar i en ond spiral.

Favorittalaren blev nog trots allt näste talare som berättade om utvecklingen, det går framåt hela tiden och det gäller att fundera kring det. Man har t,ex en telefon som man tror är den bästa och sedan får man veta att den är skräp när den nya kommer ett år senare för samma pengar. Men det viktigaste man talade om är vad gör vi och varför? Finns det saker som kan göras bättre, se till att utnyttja det, gör det som är det bästa för tillfället… det kan ibland vara digitalt och ibland analogt.

Det sista jag tar med mig är att många har far och morföräldrar som har tankar som du tycker är helt galet, men snart är man själv där, så det kan vara intressant att börja tänka på det själva, vad kan vara den tanken som du har som dina barnbarn kommer säga är helt galet?

Sista talet handlade om algoritmer som var rasistiska och orättvisa och det är saker man inte tänker på eller ser. Men även att det tog ca 100 år efter att någon lyfte idéen om att arbeta i åtta timmar innan någon kom till skott och bestämde det!

Fantastiska föreläsare och det jag tar med mig överlag är att det är så mycket bakom man måste veta och tänka kring! Otroligt viktigt att arbeta vidare med. Hur får vi in det i skolan och på vilket sätt för att det inte ska bli en en gångs sak utan vara något som genomsyrar hela utbildningen?

 

Jag summerar de andra tankarna vid ett senare tillfälle efter internetdagarna.

Två eller tre dagars prov

Standard

Som ni kanske tidigare tagit del av i blogginlägg och sociala medier kan man veta att jag gillar EPA strukturen där eleverna först får tänka ensam och sedan dela med sig i par och därefter dela med sig med alla.

 

Det är någonting som jag lyfter vidare i matematikdiagnoser eller matematikprov och har gjort under tre-fyra år. Jag tänkte det var dags att dela med sig av tankarna och vad det gör.

 

Vi gör ingen skillnad inledningsvis med ett vanligt typ av test där man bestämmer hur man vad de ska räkna och att de sedan får göra det helt själv under en tid eller en lektion. Jag samlar in blocken och rättar utan notera i deras bok hur det gått, det jag gör för att bekräfta att jag sett hur det har gått så skriver jag en kommentar på en till två meningar om hur de arbetade under det tillfället. Jag själv noterar vad de behöver träna mera på och vad de har för styrkor för att kunna berätta det sedan om de själva inte kunde hitta det.

 

Nästa lektion kommer de redo på att få reda på hur det gått som det tidigare varit, då delar jag ut deras block och de får sätta sig två och två som jag bestämmer. Ibland delar jag in de i jämna par, ibland där de behöver träna på olika saker osv, för att få bra diskussioner.

De får då sitta två och två, där går man igenom det de gjort från början.

 

När de gör det för första gången blir det gärna att de enbart säger svaren till varandra och sedan tycker de att de är klara och det måste man tidigt berätta att det inte är det intressanta. Det handlar om att man ska berätta för sin kamrat hur man gjorde och varför man valde det. Det gäller att kunna sätta ord på det man gör och varför och kommer man dit ger detta hur mycket som helst både för eleverna och för mig som lärare som kan gå och lyssna på hur de tänker och har tänkt. Det mest intressant att sitta och lyssna på är när eleverna har räknat ut det på olika sätt eller fått olika svar. Eftersom det är då diskussionerna kommer igång som bäst.

 

Därför är det extremt viktigt att man vågar stå för sina tankar, men även vågar ändra sig när man får höra någonting som är ännu bättre. Har man inte denna stämning i gruppen, kommer det sakta skapas genom dessa uppgifter eftersom de blir mer trygga med varandra.

 

När de tagit sig igenom uppgifterna ska de notera vilka uppgifter som var intressantast att diskutera eller svårast att lösa och dessa går vi sedan igenom i helklass, ibland räcker det med en lektion för denna del, ibland blir E, P, A varsin lektion.

 

Vad ger detta för mig som lärare?

Jag tycker att jag får både bedöma den skrivande matematiken och den muntliga matematiken vid varje tillfälle. Det ger mig en bild av vad hela gruppen behöver arbeta vidare med och även för eleverna som då ser att man inte är ensam om att behöva stöd och mera arbete med de delar som många vill lyfta upp. Det kanske var nästa alla som tyckte uppgiften nr.4 var svår och det är intressant eftersom eleverna ofta tror att de är ensamma om att tycka en sak är svår eller lurig.

 

Har du testat detta, berätta gärna vad du tycker om det och hur du utvecklat detta ännu mera.

Om du inte testat så ta dig tid och planera/fundera på hur du kan göra detta i ditt ämne!

Att jag gjort det i matematiken är för att det är ämnet jag brinner mest för, har självklart testat det även i andra ämnen!

En vanlig vecka är efterlängtad

Standard

Terminen är äntligen igång på riktigt, det har varit så mycket andra saker som ska göras så det känns som att först förra veckan hade man sin första normala skolvecka.

Att inte ha ämnet svenska känns för mig väldigt ”jobbigt” då jag inte kan göra det jag vill göra, eller inte kunde. Visst är det matematiken som är ”mitt” ämne men svenskan ligger mig varmt om hjärtat och ett ämne där jag tycker man kan göra så mycket intressant i.

Eftersom att jag har nya fyror vill jag verkligen att de ska få göra ”barnboksprojektet” som jag delade på Lektionsbanken.se och därför har jag hittat en kryphål i schemat där fyrorna samarbetar med femmorna och gör detta. Tror det är en bra grund till framtida skrivande, både att analysera proffsen, skriva och rita, ha riktiga mottagare och att de ska publiceras.

Ska även försöka hinna med Matte United 2.0 men har varit svårt att hitta tiden, men nästa vecka ska det igång och det har varit otroligt givande för eleverna tidigare då vi samarbetade tre skolor.

Vad är det jag försöker säga för mig själv?

Jag behöver ha saker att se fram emot, precis som eleverna.

Jag behöver ha mål att arbeta med, precis som eleverna.

Jag behöver hitta motiverande uppgifter för eleverna.

Jag måste göra uppgifter som ger något för eleverna och inte göra saker för sakens skull.

Men jag behöver även lugn och ro och få arbeta in sakerna i grupperna så att vi hittar balansen av att ha roligt, vara seriös, våga samarbeta och utvecklas tillsammans.

 

 

Nytt läsår nya möjligheter

Standard

Fyra år sedan jag bytte tillbaka till den skola jag startade på och även själv gick på från förskoleklass till årskurs fem som det var på den tiden.

Jag fick äntligen efter hattande fram och tillbaka chansen att följa en klass/grupp från årskurs fyra tills de var klar med Lucksta skola i årskurs sex och vandrade vidare mot högstadiet på Matfors skola.

Det känns helt fantastiskt att tänka tillbaka på den resa eleverna gjorde under dessa år och det är många tankar idag när jag vet att börja bli nervösa för att börja i årskurs sju.

Det kommer att gå utmärkt för dessa elever! För de har kämpat och utvecklats så mycket på egen hand men även tillsammans med andra i klassrummet och jag längtar nu till att de ska gå tre år till och de väntar på att gå ur årskurs nio, då ska jag besöka dem på skolan och sätta mig ner och samtala med dem.

För den chansen fick jag när jag följde med mina elever på besök på högstadiet, för de elever jag hade när de gick i årskurs ett, två och tre fram och tillbaka gick ur nian. Det var en härlig känsla att de kunde prata om gamla minnen och prata om framtiden med mig i uppehållsrummet!

Det ger energi och vilja att komma tillbaka till arbetet och fortsätta att försöka utveckla eleverna till att bli den bästa versionen av sig själva.

Till detta läsår kommer jag för första gången inte ha svenska på schemat och det känns tomt. Det blir matematik och NO istället. Jag vet att det är svårt att få lärare i just dessa ämnen och matematiken är något som jag brinner för, men även svenskan där jag tycker man kan göra så fantastiskt bra och roliga saker. Så det som får bli mitt mål förutom att utveckla min egen undervisning som kommer i ett senare inlägg blir att försöka dela med mig av tankar och idéer för att andra får göra en fantastiskt bra och givande svenska undervisning.

Jag försöker lova mig själv att skriva på bloggen oftare, men som vanligt vill man så mycket och det lägger att prioritera det som är det bästa för tillfället. Det kommer dock att dyka upp fler än tidigare och det kommer nog ett mål innan september är slut i alla fall!

Jag kommer att träffa mina nya mentorselever på onsdag och det blir ett nytt kapitel i livet som lärare! Man blir minst en erfarenhet rikare och det ska bli bra!

Jag jobbar vidare och hoppas att även du gör det!